|
Sjönamn
Trehörningen Kommun Huddinge
Höjd över havet 21,5 meter
Area (ha) 62,6 ha Vattenvolym
1,09 milj. kubikmeter Maxdjup
3,6 meter
Vill
du veta mer, kontakta: Tiina Laantee
Trehörningen
- sjödjupskarta och sjöfakta (436Kb)
Sjöförhållanden
Allmänt
Sjön Trehörningen är centralt belägen intill Huddinges
tätortskärna. Sjöns totala avrinningsområde är
ca 1800 ha. En stor del av området är starkt påverkat
av mänsklig aktivitet. Cirka 77 % av avrinningsområdet utgörs
av bebyggelse, bland annat av Huddinge centrum, Utsälje, Stuvsta,
Källbrink, Solgård, Balingsnäs och Högmora.
Sjön har tidigare tagit emot avloppsvatten från hushåll
och verksamheter, men numera består det inkommande vattnet till
största delen av dagvatten. Sedan avlastningen från avloppsvattnet
har vattenkvaliteten förbättrats avsevärt, men fortfarande
visar sjön många symtom på övergödning i
form av syrefria bottenförhållanden, fosforfrigörelse
från bottnarna, litet siktdjup och algblomningar. Idag strävar
man efter att i första hand begränsa påverkan från
inkommande flöden före åtgärder i själva sjön.
Trehörningen har två större tillflöden i form av
Solfagradiket och Gömmarbäcken (Fullerstaån), dessa
mynnar ut i den västra delen av sjön. Mindre tillflöden
finns bland annat från Sjövägen, Kynäs och Sofieberg.
Gömmarbäcken (Fullerstaån) går som ett öppet
vattendrag från sjön Gömmaren i Huddinge till det gamla
Tingshuset i Huddinge centrum. Härifrån leds vattnet i en
kulvert under järnvägen och under Huddinge centrum vidare
till Trehörningen. Den allra sista biten går Gömmarbäcken
(Fullerstaån) i ett öppet dike tills det når sjön.
Även Solfagradiket är till viss del kulverterad, men också
den når Trehörningen som ett öppet dike.
Friluftsliv
Trehörningens
västra strand utgör en kultur- och naturmiljö av högt
värde, enligt Huddinge kulturmiljöinventering. Den södra
delen av sjön gränsar mot Orlångens naturreservat och
är en del av ett riksintressant område för friluftsliv
(Ågesta-Lida).
- Bad
Runt om sjön finns flera naturliga klippbad, där klipporna
vid Storön är mest lättillgängligt och välbesökta.
Eftersom sjön är näringsrik förekommer algblomning.
Algerna kan vara giftbildande och Miljökontoret uppmanar till försiktighet
vid algblomning.
- Sportfiske
Större delen av sjön är upplåten för handredskapsfiske
via Sportfiskekortet (Sportfiskarnas Stockholmsdistrikt). Angling med
max 10 don och trolling med max två spön är tillåtet
i nämnda vatten. Sjön är känd för den goda
möjligheten att sportmeta ruda, sutare, björkna, braxen och
sarv.
Med
stockholmsdistriktets Sportfiskekort får du tillgång till
fiske i 10 sjöar i Huddinge kommun. Kortet kostar 250 kr. och kan
inhandlas hos Regal Fiske i Vårby, Länna Jakt&Fiske,
kommunalhusets reception på Kommunalvägen 28 och i Snättringekiosken
på
Häradsvägen 77. Är du under 15 år så är
fiskekortet gratis. Vill du fiska i sjön Gömmaren så
behövs det ett särskilt fiskekort. Detta kort kan också
inhandlas på ovan nämnda inköpsställen, dock inte
i kommunhusets reception på Kommunalvägen 28. Sätt gärna
tillbaka fångad stor fisk och ta hem mindre matfisk - detta lägger
grunden för ett fortsatt bra fiske.
Motordrivna farkoster är förbjudna. Motorbåtstrafik
och liknande är förbjudet i sjön. Detta gäller även
eldrivna farkoster.
Vattenkvalitet
- Historik
Avloppsvatten från Huddinges tätort leddes under åren
1951-1971 till Trehörningen. Där fanns ett lokalt reningsverk
med biologisk behandling. 1971/72 kopplades spillvattennätet istället
till Henriksdals reningsverk i Nacka. Under 1975-76 gjordes en omfattande
muddring av hela sjön (Trummenmetoden). Det översta sulfidrika
lagret (0,2-1,0 meter) togs bort och muddermassorna pumpades över
till den västra viken av sjön (Lännaviken) som fylldes
ut. Viken vallades in för att undvika att muddermassorna skulle
rinna tillbaka till sjön. Överskottsvattnet pumpades till
reningsverket för rening innan det pumpades tillbaka ut i sjön
igen. I samband med muddringen röjdes också täta vassar
längs sjöns stränder bort.
Efter att muddringsarbetet var klart byggdes det gamla reningsverket
om för att rena dagvatten, istället för spillvatten,
med bland annat kemisk fällning av fosfor. Vid inloppen av Solfagradiket
och Gömmarbäcken (Fullerstaån) byggdes också ett
utjämningsmagasin (1978), för att utjämna kraftiga dagvattenflöden.
Magasinet, vilket finns kvar än idag, är ett så kallat
Dunkersystem och har också en renande effekt i form av sedimentering.
Den består av en stor bassäng indelad i 15 fack som byggts
med hjälp av flytbryggor och presenningar. Kemisk fällning
av fosfor pågick fram till 1990 då reningsverket stängdes
och slutligen revs 1996. Den rening som kvarstår idag är
det gamla Dunkersystemet som är slitet och behöver förnyas.
Vegetationsröjningar har gjorts nästan årligen sedan
1977.
Fågelinventering från 1975 visar att den näringsrika
sjön var då en fågelsjö. Även efter de stora
muddringsåtgärderna fanns det på 1980-talet en stor
skrattmåskoloni (560 par 1982). Idag är skrattmåsarna
borta och Trehörningen har i övrigt försämrats radikalt
som fågelsjö, men har ändå ett visst värde
för fågellivet.
Två år efter restaureringen sågs en 50%-ig nedgång
av totalfosforhalten i sjön, men fortfarande var det höga
halter i det inkommande vattnet till sjön. Den interna belastningen
av fosfor från sedimenten var fortfarande hög, i nivå
med värdena före muddringen. En orsak kan vara att sedimenten
innehöll och innehåller fortfarande höga halter av lättrörlig
fosfor.
Det totala inflödet av fosfor till sjön från omgivningen
varierade under perioden 1987-1997 mellan 520 kg P/år till 132
kg P/år. I medeltal flödade det in 260 kg P/år under
den studerade perioden. Detta kan jämföras med medelvärdet
455 kg P/år under perioden 1975-1983, vilket innebär en minskning
med 57 %.
Totalfosforhalterna i Trehörningen låg under perioden 1987-1997
i medel på 83,7 ug P/l att jämföras med medelvärdet
150 ug P/l under perioden 1975-1983.
Våren 1998 invigdes ett system av dagvattenanläggningar längs
en ca 2,5 km lång sträcka av Fullerstaån (Gömmarbäcken).
Det raka diket omformades och har numera meanderbågar (slingor)
med översilningsytor samt dammar. Dammarna finns vid Fullersta
kvarn, Källbrinksskolan och Tingshuset. Syftet var i första
hand att magasinera vatten, för att hindra översvämningar
i intilliggande byggnader. Samtidigt kombinerades det med åtgärder
för att få en attraktiv rekreationsmiljö i tätorten
och viss reningseffekt. Dagvattnet från den högtrafikerade
väg 226 Huddingevägen renas t ex numera via en oljeavskiljare
innan det släpps ut i systemet. De kulturhistoriska kopplingarna
med en naturligt slingrande å och översvämningar har
lyfts fram, liksom det återskapade dämmet vid Fullerstakvarndammen.
Översilningsytorna utgör också intressanta miljöer
för växter och djur. Fullerstaån har blivit ett pedagogiskt
verktyg för skolor och ett sätt att lyfta upp dagvattenfrågorna
för allmänheten. Informationstavlor finns uppsatta vid anläggningen.
Fullersta-anläggningarna har bekostats av Stockholm Vatten AB och
planerats i samarbete med kommunen och ideella föreningar (lokala
kretsar av naturskyddsföreningen, hembygdsföreningen och friluftsfrämjandet).
Stockholm Vatten AB ansvarar för skötseln av vattenområdena
och kommunen för den omgivande marken. Slåtter och fårbete
tillämpas som hävdmetoder.
- Aktuell Vattenkvalitet
Sjön är fortfarande så näringsrik att bottenvattnet
blir syrefattigt eller syrefritt under vinterstagnationen. Den är
dock så grund att den sommartid endast periodvis får syrebrist,
då vinden lätt blandar om vattenmassan. Syrefattiga förhållanden
innebär bland annat att fosfor frigörs från sedimenten.
Trehörningens sediment avger fortfarande stora mängder fosfor,
d v s att internbelastningen är hög. Detta, tillsammans med
att man fortfarande har för näringsrika dagvattentillflöden,
ger årligen kraftig algblomning. Trots att näringshalterna
i sjön 1995 hade reducerats med 65 % för fosfor och med 27
% för kväve genom sedimentborttagning, sanering av avloppssystemet
samt rening av dagvatten, är detta inte tillräckligt för
att ändra sjöns karaktär. Sjön är fortfarande
mycket näringsrik (eutrof).
Provtagning sker två gånger per år av Huddinge miljökontor.
Stockholm Vatten AB har provtagning av tillflöden och utlopp.
Djur och växter
- Fiskar
I sjön förekommer fiskarter som gädda, abborre, mört,
sarv, sutare, björkna, braxen, ruda och gärs.
- Kräftor
Sjön drabbades av kräftpest 1978. Signalkräfta sattes
ut under 1980-talet.
- Fåglar
Trehörningen har försämrats radikalt som fågelsjö
och har inte kvar de kvaliteter den en gång hade, men har ändå
ett visst värde för fågellivet.
Förekommande fåglar i sjön är gräsand, sothöna,
skäggdopping, knipa och fiskmås.
Regelbundet
födosöker häger, storskrake och fiskgjuse i sjön.
Under 1990-talet har även några intressanta nattsångare
noterats såsom kärrsångare, trastsångare och
gräshoppssångare.
Där stränderna
har en anslutande strandskog med gråvide, sälg, asp och klibbal
förekommer även mer ovanliga skogsfåglar som stjärtmes
och mindre hackspett.
Ibland dyker det
upp ovanliga fågelgäster i sjön som kungsfiskare och
storlom.
- Vattenväxter
Under Södertörnekologernas vattenväxtinventering 1998
hittades följande växtarter i sjön: Vass, säv, sjöfräken,
bredkaveldun, smalkaveldun, gul svärdslilja, stor igelknopp, skogssäv,
svalting, blomvass, vattenskräppa, hästskräppa, sprängört,
tiggarranunkel, missne, gul näckros, vit näckros, hornsärv,
smal vattenpest, gäddnate, ålnate, krusnate, andmat, stor
andmat.
Strandvegetationen består av klibbal, björk, asp, gran, grönpil,
gråvide, jolster, strandgyllen, nickskära, brunskära,
snårvinda, bunkestarr, slokstarr, rosendunört, älggräs,
strandklo, topplösa, videört, fackelblomster, frossört,
besksöta, knölsyska, sumpförgätmigej, äkta
förgätmigej, kärrsilja, bitterpilört, kråkklöver.
- Groddjur
Vanlig groda samt padda har observerats vid sjön.
Alla Sveriges groddjur och kräldjur är fridlysta.
- Fladdermöss
Nordisk fladdermus och vattenfladdermus är observerade 1990 vid
Balingsholms gård.
Alla Sveriges fladdermöss är fridlysta.
- Trollsländor
Uppgifter saknas.
TILLBAKA
|
