Strandnära
blomsterrik lund och äng.
Objektnamn Gömsta
äng Skyddsform: NR Naturreservat
Kommun Huddinge Area (ha) land 5
Länsstyrelsebeslut 1966
Beskrivning och
syfte
Reservatet ligger vid Albysjön 1,5 kilometer söder om Vårby.
Området rymmer en öppen ängsmark, en alstrandskog, bergbranter
och en lund med rik flora, bland annat finns trolldruva, desmeknopp,
underviol och lungört. Intressanta kryptogamer som blekticka, kandelabersvamp,
lunglav och gulpudrad spiklav finns inom reservatet. På ängsmarken
finns kärlväxter som solvända, darrgräs och sandviol.
Ändamålet med reservatet är att bevara och vårda
den rika floran, bland annat i lunden.
Gömsta äng
- naturreservat med blomstrande framtid
Omgiven av
höga rasbranter och skogbevuxna bergknallar öppnar sig en
liten glänta, Gömsta äng, ned mot Albysjöns östra
strand mellan Flottsbro och Masmo. Gömsta äng är sedan
1966 avsatt som naturreservat och omfattar en öppen ängsmark
som omges av lundartad skog. Den omgivande skogen karakteriseras av
rasbranter och klippstup där trädskiktet domineras av ädellövträd
samt en fuktig strandskog där träd som klibbal, alm, hägg
och grönpil dominerar. Denna strandskog vetter mot Albysjön
i väst.
Platsens tidigare historia med torpliv och betande djur har hållit
marken öppen. Detta har lämnat efter sig förutsättningar
för det gamla jordbrukslandskapets biologiska mångfald att
kunna återta sin forna prakt. Området har röjts i omgångar
mellan perioder av igenväxning och sedan ett par år tillbaka
är ängen föremål för skötsel enligt traditionella
metoder. Fagning, slåtter med lie och fårbete skall göra
det möjligt för en prunkande blomsteräng att återuppstå.
Stora delar av vår ängsflora håller idag på att
försvinna eftersom dessa arter är anpassade till de livsbetingelser
som mulen, lien och räfsan skapade förr. Till ängsblommorna
är i sin tur en mångfald av fjärilar och andra insekter
knutna, som själva utgör föda åt de fågelarter
som trivs i dessa miljöer.
I följande
utdrag ur Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 1963/64 refererar
Ragnar Norén en lista på växter som hittades vid Botaniska
Sällskapets vårutflykt 1933.
"Det kanske
kan vara av intresse att taga del av de anteckningar, som gjordes vid
Botaniska Sällskapets utflykt till bl. a. Gömsta äng
år 1933 där man också rastade för lunch. Enligt
dessa anteckningar fann man då följande växter:
Lövträd:
Klibbal, Vårbjörk (''Masurbjörk''), Ask, Asp, Apel,
Ek, Rönn, Vanlig Oxel, Parklind, Alm.
Buskar: Berberis,
Hassel, Oxbär, Korall-hagtorn, Rund-hagtorn, Bentry, Hägg,
Slån, Vägtorn, Måbär.
Örter: (svart)
Trolldruva, Nässelklocka, Gullpudra, Glasnäva, Blodnäva,
Spenört, Levisticum paludapifolium, (vid gammal husgrund), Ormbär,
Gullviva, Vanlig lungört, Sårläka, Backskärvfrö,
Rockentrav, Underviol, Kärrviol.
Ormbunke: Hällebräken.
Vid tiden för
utflykten hade den praktfulla vårfloran blommat slut, men en av
utflyktens ledare, Civ.ing. Qvarfort, kompletterade med följande
tillägg över där förekommande vårväxter:
Desmeknopp, Blåsippa,
Vitsippa, Små-nunneört, Sloknunneört, (Vanlig) vårlök,
Dvärgvårlök, Vätteros, Svalört.
Vid samma tillfälle
meddelade ingeniör Qvarfort sin upptäckt av en ny växtlokal
för vild murgröna. Det var den 30 april 1933, som han hade
upptäckt den i rasbranten vid Gömsta äng.
När deltagarna
i utflykten sedan fortsatte till Häggsta fann man där de kanske
två sista exemplaren av Backsippa i våra trakter."
Blommor och fjärilar
trivs på ängen
Idag pryds ängen av rikligt med gullvivor. Blåklockor och
violer hör till och sandviolen har här sin enda kända
växtlokal i Huddinge. Solvända, jungfrulin och prästkrage
är några exempel bland ängens arter som gynnas av hävd
(djurbetning eller slåtter). Det vindskyddade läget är
inbjudande för fjärilar. Tistelfjäril, olika arter blåvingar
och storfläckig pärlemorfjäril har setts bland många
andra arter på platsen.
Rik växtlighet
i branter och fuktiga lundar
På klippbranternas små avsatser trivs kungsmynta och i den
fuktigare marken mot de solvärmda klipporna finns den enda växtplatsen
för desmeknopp i Huddinge. Försök har gjorts under senare
år att finna den omtalade murgrönan från 1933 i rasbranten,
utan att hittills ha lyckats. En matta av blåsippor lyser upp
i backen om våren och i den skuggiga lunden frodas trolldruva,
lungört, ormbär och den säregna blekrosa vätterosen
som saknar klorofyll. Smånunneört visar att den skuggiga
miljön har bevarats länge. Långsvingel är ett lundgräs
av ganska sällsynt slag som kan synas på Gömsta äng.
Strandskogens alar är stora och gamla och bildar tillsammans med
bland annat almar, askar, korgvide och grönpil en lummig ridå
ned mot sjön, där mängder av solgula svalörtsblommor
förgyller marken på våren.
Några riktigt gamla grova ekar tronar i branterna bakom ängen,
och utgör i sig själva livsmiljö för en rik biologisk
mångfald av bland annat insekter, svampar, mossor och lavar. Lunglav
och gulpudrad spiklav som växer på ekarna visar på
höga naturvärden och långvarig skoglig kontinuitet.
En fristad även
för djurlivet
Har man tur kan man få se den rödlistade hasselsnoken ligga
och sola i Gömstareservatet, kopparödla och huggorm lever
också där. Grävlingen brukar ordna sig en bostad i håligheter
i branterna. Fågellivet är rikt i lundmiljöerna, där
många sångare trivs, t.ex. svarthätta, grönsångare
och ibland även härmsångare. Gärdsmyg, stenknäck
och fyra hackspettsarter - större och mindre hackspett, spillkråka
samt gröngöling ses i området.
Källor: Richard
Vestin, muntl. Huddinge kommun/Naturvårdsavd..
Huddinges grönstruktur, 1997, Huddinge kommun, miljökontoret.
Naturinventering, 1989, Huddinge kommun, miljökontoret.
|